Icke-medborgare

Icke-medborgare (nepilsonis [accenten ligger på e] på lettiska, негражданин [negrazjdanIn] (eller негр (neger), skämtsamt) på ryska, alien på engelska), av "ne" (icke/inte/ej) och "pilsonis" (medborgare). Begreppet används för den status som innehas av de före detta sovjetiska medborgare, som fortfarande är bosatta i dessa länder, men som ej beviljats lettiskt eller estländskt medborgarskap.

Innehåll

[redigera] Termens ursprung

"Nepilsonis" och "alien" är officiella termer. Beteckningen är tryckt, bland annat, i Lettlands icke-medborgares pass ^[1]^[2]. Ordet används av såväl Sveriges officiella inrättningar ^[3] som massmedier ^[4].

[redigera] Historisk bakgrund

Den 21 augusti 1991 blev Lettland självständigt från Sovjetunionen.

Lagen om medborgarskapet ^[5] från den 11 augusti 1994 bestämde vilka som hade rätt till att få landets medborgarskap automatiskt (dessa i första hand var människorna som var Lettlands medborgare innan den 17 juni 1940 och ättlingar till dem). Lagen vidrörde inte, bland annat, de som bosatte sig i Lettland under sovjetiska tiden och deras ättlingar.

Den 09 maj 1995 började lagen ”Om f.d. Sovjetunionens medborgare, vilka saknar Lettlands eller något annat rikes medborgarskap” ^[6] gälla i landet. Bland annat, löd lagen att de som aldrig varit något annat rikes, förutom Sovjetunionen, medborgare och varit registrerade i Lettland innan den 1 juli 1992 och deras barn fick icke-medborgares status.

[redigera] Skillnader mellan Lettlands icke-medborgare och medborgare

Till skillnad från medborgarna, får bl a en icke-medborgare inte:^[7]

delta i kommunal- och parlamentsval (vare sig att välja eller bli vald)
delta i folkomröstningar
tjäna i Lettlands arme
vara en polisman
vara en advokat

Å andra sidan, skyddas Lettlands icke-medborgare av Lettlands republik, som det är skrivet i deras pass. De får en ovillkorlig rätt att vistas (teoretiskt kan dock en icke-medborgare bli deporterad från landet) och arbeta i Lettland (dvs inget uppehålls-och arbetstillstånd behövs), ofta har samma sociala garantier som medborgarna har, de får vara medlemmar i lettiska politiska partier. Sedan den 19 januari 2007 har icke-medborgarna kunnat besöka EU-länder (förutom Storbritannien och Irland) utan visum.

[redigera] Medborgarskaps statistik i Lettland (01.01.2006)

^[8]

Lettlands etniska grupper och medborgarskap:

etnisk grupp	Lettlands medborgare, antal människor	Lettlands icke-medborgare, antal människor	övriga, antal människor	sammanlagt, antal människor	% av Lettlands befolkning
Letter	1 348 354	2 053	1 082	1 351 489	59.0%
Litauer	17 828	11 799	1 680	31 307	1.4%
Ester	1 532	630	374	2 536	0.1%
Vitryssar	29 238	55 254	2 102	86 594	3.8%
Ryssar	351 876	278 213	22 115	652 204	28.5%
Ukrainare	14 637	39 633	3 905	58 175	2.5%
Polacker	40 685	14 385	612	55 682	2.4%
Judar	6 452	2 704	369	9 525	0.4%
Övriga	23 680	13 769	5 804	43 253	1.9%
Sammanlagt	1 834 282	418 440	38 043	2 290 765	100%

Lettlands städer och medborgarskap:

Lettlands stad	Lettlands medborgare, antal människor	Lettlands icke-medborgare, antal människor	övriga, antal människor	sammanlagt, antal människor
RĪGA	493 303	210 164	21 240	724 707
DAUGAVPILS	78 048	27 489	2 723	108 260
JELGAVA	50 175	14 509	1 145	65 829
JŪRMALA	40 602	13 436	1 475	55 513
LIEPĀJA	58 064	24 780	2 746	85 590
RĒZEKNE	32 650	3 425	310	36 385
VENTSPILS	30 963	11 405	1 442	43 810

51.3% icke-medborgare föddes i Lettland eller LSSR. 40.3% procent landets icke-medborgare känner en förbindelse med sitt etniskt hemland, 35.9% känner en delvis förbindelse med sitt etniskt hemland, övriga saknar sådan känsla (år 2003).^[9]

[redigera] Naturaliseringen

[9 samt ^[10]]

I februari 1995 började så kallad naturalisering i Lettland, vilket gäller de flesta landets icke-medborgare. Detta menar att en icke-medborgare har rätt till att bli medborgare genom att undergå kunskapsprov i lettiska, Lettlands historia och samhällskunskap. För detta måste man betala en avgift (idag cirka 40 euro eller rentav mindre) samt bevisa att man har en legal inkomstkälla och har bott i landet åtminstone 5 år oavbrutet. Misslyckas man i kunskapsprov, får man försöka ånyo (hur som helst många gånger). Hela proceduren tar vanligen 7-9 månader.

Vissa personer kan få lättnader under kunskapsprov (t ex de, som studerade i en skola med lettiska som undervisningsspråk, behöver inte genomgå kunskapsprov i lettiska). Vidare, icke-medborgares barn som föddes efter den 21 augusti 1991 har kunnat bli medborgare efter anmälan (från sina föräldrar eller sig själva när de fyller 15 år) sedan den 1 januari 1999 (inga kunskapsprov för sådana barn behövs). I perioden från januari 1999 fram till 1 januari 2003 har bara 11.8% av sådana barn anmälts av sina föräldrar.

Vissa personer får inte genomgå naturalisering. Dessa är, till exempel, de som var KGB-agenter, var medlemmar i Sovjetunionens eller LSSR:s kommunistparti efter den 13 januari 1991, har förespråkat kommunismen eller fascismen (och det är faststält i domstolens dom) efter den 4 maj 1990.

Antalet ansökningar för naturaliseringen är i genomsnitt bara 1.6% av icke-medborgarnas antal varje år. Antalet landets icke-medborgare minskar huvudsakligen på grund av död och utvandring. 64.2% icke-medborgare skulle vilja få medborgarskapet, 14.2% vill inte bli medborgare medan övriga har inte ännu tänkt på detta eller kan inte ge något svar. 90% icke–medborgare stödjer (i mindre eller större mån) andra icke-medborgare som vill få eller har redan skaffat sig medborgarskapet.

På frågan ”varför vill du bli Lettlands medborgare?” svarar de flesta icke-medborgarna (60.2%) att det är därför att de lever i Lettland och kommer att leva där i framtid. Övriga svar är, bland annat, följande: ”det är lättare att finna arbetet för medborgarna än för icke-medborgarna” (28%), ”det är lättare att resa utomlands för medborgarna än för icke-medborgarna” (25.2%), ”jag vill delta i val” (23.4%), ”jag vill känna mig vara en fullvärdig medlem av samhället” (17.2%), ”för mina barns skull” (16.8%), ”jag vill tillhöra detta land” (16%), ”Lettlands stat ger större skydd åt sina medborgare än till icke-medborgare” (8.3%).

På frågan ”varför försöker du inte att naturaliseras?” svarar de flesta icke-medborgarna (34.2%) att de borde ha tilldelats medborgarskapet automatiskt; andra svar är, bland annat, följande: ”naturaliseringskrav bör vara mildare” (26.2%), ”det är lättare att besöka OSS-länder för icke-medborgarna än för medborgarna” (också 26.2%), ”jag är inte säker på mina kunskaper i lettiska” (23.5%), ”jag har absolut ingen tid för att syssla med allt detta” (18.1%), ”naturaliseringen är en förnedrande procedur” (17.9%), ”jag saknar beslutsamhet för att börja naturalisering” (11.3%).