|
|
VerktygslÄdaAndra sprÄk
|
Erik Axel Karlfeldt
Erik Axel Karlfeldt, född Eriksson 20 juli 1864 i Karlbo i Kopparbergs lÀn, död 8 april 1931 i Stockholm, var en svensk poet och författare. Han var ledamot av Svenska Akademien frÄn 1904 och dess stÀndige sekreterare frÄn 1913. Postumt erhöll han nobelpriset i litteratur 1931. Han Àr begravd i FolkÀrna.
[redigera] UppvĂ€xtKarlfeldt föddes i TolvmansgĂ„rden i Karlbo by i FolkĂ€rna socken i sydöstra Dalarna. Hans far var bonden Erik Eriksson frĂ„n Jularbo och hans mor var Anna Jansdotter frĂ„n HyttbĂ€cken norr om Karlbo; efternamnet Karlfeldt togs senare. Församlingens prost Ă kerblom ansĂ„g att den studiebegĂ„vade Erik Axel skulle lĂ€sa vidare och 1878 började han pĂ„ VĂ€sterĂ„s högre allmĂ€nna lĂ€roverk. I skolan hörde han till de bĂ€sta bland klassens femton pojkar och han var medlem i skolans litterĂ€ra förening. Han bodde inackorderad i det som dĂ„ ansĂ„gs vara stadens utkant, Kyrkbacken. Loven tillbringade han hemma i Karlbo. Sommaren 1882 fotvandrade han genom Dalarna. PĂ„ hösten 1884 trĂ€ffade han en ung flicka, Anna Bolling, dotter till gymnastiklĂ€raren, och förĂ€lskade sig i henne. Efter sin examen trĂ€ffades de inte mer men hon verkar ha tjĂ€nat som inspiration till mĂ„nga av hans romantiska dikter.[1] Fadern Erik Eriksson hade tvingats skuldsĂ€tta sig för att kunna driva gĂ„rden. Han började att förfalska slĂ€ktingars namnteckningar pĂ„ skuldbrev och vĂ€xlar, i förhoppningen att han skulle kunna lösa lĂ„nen innan detta upptĂ€cktes. Till slut upptĂ€cktes det hela, i maj 1885 blev han hĂ€ktad och i juni dömdes han av rĂ„dhusrĂ€tten i Sala till tvĂ„ Ă„rs straffarbete i lĂ€nsfĂ€ngelset för urkundsförfalskning. Samtidigt med detta tog Erik Axel examen med goda betyg. Skammen över faderns brott och att hans barndomshem sĂ„ldes pĂ„ auktion mĂ„ste djupt ha pĂ„verkat den unge Erik Axel.[2] [redigera] DjursholmPĂ„ höstterminen 1885 började Karlfeldt studera vid Uppsala universitet med estetik som huvudĂ€mne. Bristen pĂ„ pengar gjorde att han fick nöja sig med det allra enklaste rum pĂ„ Götgatan 7. Sommaren 1886 började han som informator i BrĂ€cke i JĂ€mtland och dĂ€r han blev han kvar till vĂ„ren 1887 nĂ€r han fortsatte som informator tvĂ„ mil bort, hos stinsen i GĂ€llö. PĂ„ hösten 1887 Ă„tervĂ€nde han till Uppsala. I början av 1888 upphörde studierna eftersom han nu helt saknade pengar och var sĂ„ desperat att han till och med skrev till sin farbror, en av de vars namnteckning fadern förfalskat. Hans bön om pengar var resultatlös och hela vĂ„ren 1888 stannade han utan arbete hemma hos förĂ€ldrarna i Krylbo. Under sommaren arbetade han som informator hos Krylbos provinsiallĂ€kare. Karlfeldts elĂ€ndiga situation vĂ€ndes till det bĂ€ttre nĂ€r han pĂ„ hösten 1888 skrev ett brev till Aftonbladets huvudredaktör Ernst Beckman och bad om anstĂ€llning som journalist. Beckman var son till biskopen i Skara A.F. Beckman, riksdagsman och huvudredaktör för Aftonbladet. Beckman hade som ung skrivit poesi och gett ut en diktsamling och nĂ€r han fĂ„tt se nĂ„gra dikter av den unge studenten beslutade han att anstĂ€lla honom pĂ„ försök pĂ„ tidningen. I samband med anstĂ€llningen bytte den unge studenten efternamn till Karlfeldt. Beckman beslöt sig för att hjĂ€lpa den unge Karlfeldt ekonomiskt för att denne skulle kunna slutföra studierna. FrĂ„n bekantskapskretsen samlade han ihop nĂ„gra hundra kronor och i februari fick Karlfeldt pengarna för att kunna Ă„tervĂ€nda till studierna i Uppsala. Karlfeldt blev dock en regelbunden gĂ€st hemma hos Beckman. Beckmans hustru Louise Woods var amerikanska och i hemmet bodde Ă€ven Louises mor Sarah Woods Baker. Med dem fick Karlfeldt konversera pĂ„ engelska. Woods Baker var visserligen född i New England men i Sverige gav hon ut nĂ„gra böcker pĂ„ svenska och det Ă€r rimligt att anta att Karlfeldt fick korrekturlĂ€sa hennes manus. Bland Beckmans umgĂ€ngskrets fanns bland annat Carl Snoilsky och Viktor Rydberg.[3] NĂ„gra av Karlfeldts dikter hade tidigare publicerats under signatur men i början av 1890 skrev han till litteraturkritikern Frans von Scheele, redaktör för Svensk tidskrift. Ăver de dikter som Karlfeldt hade skickat med hade Scheele gett ett vĂ€lvilligt betyg och efter att Karlfeldt tagit kontakt pĂ„ nytt 1891 publicerades fyra av hans dikter i tidningen, för första gĂ„ngen under Karlfeldts eget namn.[4] I maj 1892 tog Karlfeldt kandidatexamen och i hans betyg ingĂ„r latin, germanska sprĂ„k, nordiska sprĂ„k, mineralogi och geologi, teoretisk filosofi samt estetik med litteratur- och konsthistoria. Beckman hade tvingats sluta pĂ„ Aftonbladet men blev istĂ€llet VD i Djursholmsbolaget. Bolaget hade grundats av Henrik Palme med syfte att bygga en trĂ€dgĂ„rdsstad i Djursholm utanför Stockholm och den förste att bygga hus i Djursholm var Beckman. PĂ„ nĂ„gra fĂ„ Ă„r i början av 1890-talet vĂ€xte det upp en liten stad runt Djursholms slott, med gator namngivna i den dĂ„ populĂ€ra fornnordiska andan. Beckman satt i skolstyrelsen för Djursholms Enskilda LĂ€roverk. PĂ„ vĂ„ren 1893 var en lĂ€rarinna tvungen att ta tjĂ€nstledigt och för styrelsen kunde Beckman rekommendera en vikarie, Karlfeldt. Samma höst tilltrĂ€dde Karlfeldt tjĂ€nsten som lĂ€rare i svenska, engelska och tyska, mot en lön pĂ„ 1 200 kronor om Ă„ret. 
Djursholms samskola höll till i Djursholms slott och dÀr fick Karlfeldt en liten bostad pÄ tredje vÄningen. Elevantalet var begrÀnsat och han var klassförestÄndare för klass IV, som endast hade tvÄ elever. Tidigare elever har vittnat om att Karlfeldt var en mycket duktig lÀrare i svenska men han fick ocksÄ lÀra ut Àmnen dÀr han hade inga eller begrÀnsade kunskaper, geografi och historia. MÄnga av dikterna i hans debutsamling tillkom i hans vindskupa eller vid promenader i slottsallén, Àven om det inte finns nÄgra direkta anspelningar pÄ Djursholm i dikterna. Karlfeldt verkar ha stÄtt pÄ kamratlig fot med sina elever. Skolan var en samskola med bÄde manliga och kvinnliga elever och Karlfeldts trevliga uppförande mot skolans kvinnliga elever verkar ha gett upphov till skvaller. NÄgon substans eller konkretion har inte kunnat pÄvisas bakom detta skvaller mer Àn att Karlfeldt tog emot besökare pÄ sitt vindsrum. Beteendet verkar ha upprört en av lÀrarna som klagade inför skolans styrelse. Eftersom en samskola vid denna tid var en kontroversiell inrÀttning ville inte styrelsen att skolan skulle omges av skvaller och gav Beckman i uppgift att be Karlfeldt att lÀmna skolan. Av skolans rektor och skolans inspektor Viktor Rydberg fick Karlfeldt ett mycket vackert betyg av vilket framgÄr att Karlfeldt "Ädagalagt synnerligt nit och med beröm godkÀnd undervisningsskicklighet samt fört ett hedrande lefverne." Trots att Beckman gjorde det yttersta för att hjÀlpa Karlfeldt i denna situation innebar avskedet för Karlfeldts del ett slut pÄ sex Ärs samvaro med Beckman och hans familj. Kontakten mellan dem blev i fortsÀttningen begrÀnsad. Hösten 1898 skickade Karlfeldt sin Fridolins visor till Beckman och denne svarade med att vÀlkomna Karlfeldt pÄ besök till Djursholm. Detta skedde dock aldrig och Beckman flyttade till Kalifornien 1916. Efter sin död jordfÀstes han pÄ kyrkogÄrden i Djursholm och Karlfeldt höll vid det tillfÀllet tal, dÀr han tackade den avlidne för dennes hjÀlp.[5] [redigera] Debuten
Under sommaren 1895 fÀrdigstÀllde Karlfeldt sin debutbok, Vildmarks- och kÀrleksvisor, som publicerades strax före jul samma Är av Seligmanns förlag. I VÄrt Land ansÄg litteraturkritikern Carl David af Wirsén att debuten var lovande men hade kritik mot det tekniska hantverket.[6] FörsÀljningsmÀssigt blev boken ett fiasko med endast ett par hundra sÄlda exemplar. I debutboken anvÀnder Karlfeldt inga komplicerade versmÄtt men dÀremot ofta omvÀnd ordföljd för att fÄ rimmen att stÀmma, till exempel "om mig ska du drömma" istÀllet för "drömma om mig". Den omvÀnda ordföljden skulle Karlfeldt senare undvika. IstÀllet för traditionella versmÄtt som hexameter, alexandrin eller tidens populÀra versmÄtt som sonett, canzon eller terzin anvÀnder Karlfeldt genomgÄende folkvise- eller balladstrofer. Detta innebar att dikterna Àr indelade i strofer med samma antal rader och med samma meter. DÀremot kan strofernas lÀngd, rytmens karaktÀr och rimmens antal varieras. [redigera] MolkomI mars 1895 skrev Karlfeldt till förestÄndaren för folkhögskolan i Molkom och anmÀlde intresse för ett vikariat. Han fick tjÀnsten och nÀr terminen började i slutet av oktober började Karlfeldt pÄ nytt som lÀrare. I tjÀnsten ingick svenska, historia och vÀlskrivning men ocksÄ ett Àmne som Karlfeldt förmodligen inte hade nÄgra nÀrmare kunskaper i, nationalekonomi. I ett brev till sin bror nÄgra veckor efter terminsstart skrev han:
Folkhögskolan i Molkom leddes av rektor Mauritz Tisell som Karlfeldt i samma brev beskriver som en hedersman, men med ett hĂ€ftigt och retligt lynne. Rektor Tisell var gift med den dĂ„ 39-Ă„riga Mina Tisell, syster till juristen och senare statsministern Hjalmar Hammarskjöld. Ăktenskapet var olyckligt och barnlöst och hon vantrivdes i lilla Molkom, uppvuxen som hon var i storstad och van vid högrestĂ„ndsvanor och en intellektuell miljö. I Molkom fick hon sköta hushĂ„llsbestyren trots att hon har beskrivits som opraktisk. Hon var bekant med Selma Lagerlöf och lĂ€ste Heidenstam. Hon och den nye svensklĂ€raren Karlfeldt blev goda vĂ€nner, nĂ„got som har lett till en situation dĂ€r Karlfeldt i april 1896 ansĂ„g sig ha anledning att avsluta tjĂ€nsten. Vid avfĂ€rden frĂ„n Molkom kom fru Tisell till jĂ€rnvĂ€gsstationen och embarkerade tĂ„get; hon inhĂ€mtades i Deje av sin make och Ă„terfördes till Molkom. Vad som har skett Ă€r det ingen som vet exakt, ingen av de tre inblandande har skrivit nĂ„gra brev om saken eller gjort nĂ„gra kommentarer. DĂ€remot Ă€r det klart att rektorsparet separerade i maj 1896 och att Mina Tisell dĂ„ flyttade till sin mor i Stockholm; den formella skilsmĂ€ssan blev klar i augusti 1898.[7] Drygt tio Ă„r efterĂ„t var hon bosatt pĂ„ KarlavĂ€gen i Stockholm i samma hus som Karlfeldt; att de tvĂ„ har mötts verkar oundvikligt.[8] Dikten Irina i Karlfeldts andra diktsamling anses handla om Mina Tisell.[9] Karlfeldt Ă„tervĂ€nde till Uppsala för att skriva en licentiatavhandling och försörjde sig genom stipendier samtidigt som han ocksĂ„ höll pĂ„ med sin nĂ€sta diktsamling. I Uppsala lĂ€rde han kĂ€nna diktaren Gustaf Fröding som hade flyttat dit tillsammans med sin syster Cecilia. Fröding lĂ€ste dennes dikter innan de publicerades och gav Karlfeldt goda rĂ„d. PĂ„ vĂ„ren 1898 lade Karlfeldt fram sin licentiatavhandling om den engelske dramatikern Henry Fielding, sĂ€rskilt dennes roman Joseph Andrews.[10] Ă r 1898 publicerades Karlfeldts andra diktsamling Fridolins visor och andra dikter pĂ„ Wahlström & Widstrands förlag. I den har Karlfeldt skapat Fridolin, sitt poetiska alter ego, en bondson som har studerat men blivit bonde och som skriver dikter pĂ„ lediga stunder, en blandning av odalbonde och kulturmĂ€nniska. Fridolin har ocksĂ„ gett namnet till Karlfeldts tredje diktsamling Fridolins lustgĂ„rd och DalmĂ„lningar pĂ„ rim men det mest anmĂ€rkningsvĂ€rda med denna karaktĂ€r Ă€r att han förutom ett fĂ„tal dikter inte förekommer i böckerna. Dikterna har en litterĂ€r prĂ€gel med ett sprĂ„k inspirerat av Karl XII:s bibel och Bondepraktikan. Bland poeter som Karlfeldt lĂ€t sig inspireras av finns 1600-talsskalder som Wivallius, Stiernhielm och Lasse Lucidor och i dikterna finns ocksĂ„ en rytm som hĂ€mtats frĂ„n Bellmans visor.[11] I sin debutbok hade Karlfeldt förlagt nĂ„gra av dikterna till Dalarna och till Dalarna skulle Karlfeldt Ă„tervĂ€nda i sina dikter. Dalarna hyllas inte bara för sin skönhet, det Ă€r ocksĂ„ ett ideal, oberört av den moderna tiden, med dalkullor, fĂ€bodar och fria bönder. Dalaromantiken lĂ„g i tiden, 1901 hade Selma Lagerlöf publicerat första delen av Jerusalem och mĂ„lare som Anders Zorn och Carl Larsson hade gjort landskapet kĂ€nt. För Karlfeldt var Dalarna hans Arkadien och dess herdar Ă€r Dalarnas oberoende odalbönder.[12] [redigera] StockholmEfter sin examen stannade Karlfeldt kvar i Uppsala, han hade fĂ„tt stipendier som gjorde det möjligt för honom att skriva pĂ„ en doktorsavhandling. I slutet av 1898 flyttade han dock till Stockholm dĂ€r han till en början fick arbete som timlĂ€rare i engelska vid Stockholms Borgareskola. PĂ„ fritiden satt han pĂ„ Kungliga biblioteket och skrev pĂ„ avhandlingen; detta arbete har han slutat med nĂ„gon gĂ„ng under 1900 och pĂ„ hösten samma Ă„r fick han anstĂ€llning pĂ„ samma bibliotek, dĂ€r Snoilsky var högste chef, som extraordinarie amanuens. Det verkar ocksĂ„ som han detta Ă„r pĂ„ nytt upplevt en kĂ€rleksaffĂ€r som slutat olyckligt; nĂ„gra detaljer eller ens motpartens namn Ă€r inte kĂ€nda.[13] Om sitt liv hösten 1900 har Karlfeldt sjĂ€lv berĂ€ttat i ett brev till vĂ€nnen och litteraturkritikern Fredrik Vetterlund:
TjĂ€nstgöringen pĂ„ biblioteket var endast tvĂ„ och en halv timme per dag för en liten lön sĂ„ Karlfeldt fortsatte tjĂ€nsten pĂ„ borgareskolan, skrev dikter i tidningarna och översatte utlĂ€ndska romaner. I början bodde han pĂ„ Kungstensgatan, nĂ„gra mĂ„nader senare pĂ„ Engelbrektsgatan 4 och hösten 1902 pĂ„ BanĂ©rgatan 17 pĂ„ Ăstermalm. FrĂ„n 1899 tilldelades han ett Ă„rligt stipendium frĂ„n Svenska Akademien pĂ„ 1 000 kronor och tack vare ett resestipendium kunde han hösten 1901 resa till Italien. I december 1901 publicerades hans tredje diktsamling, Fridolins lustgĂ„rd och DalmĂ„lningar pĂ„ rim. 1903 blev han ordinarie bibliotekarie pĂ„ Lantbruksakademien. 1904 blev han invald i Svenska Akademien, den förste av nittiotalisterna som blev invald. Förmodligen var det de konservativa dragen i hans nationalromantiska diktning som fĂ€llde utslaget.[15] Före sin avresa till Italien var Karlfeldt inneboende hos Mathilda von DĂŒben pĂ„ Engelbrektsgatan 4. Efter hemkomsten pĂ„ vĂ„ren 1902 inledde han ett sexuellt förhĂ„llande med familjen DĂŒbens hembitrĂ€de Gerda Holmberg. I augusti 1903 födde Gerda sonen Folke. FrĂ„n Karlfeldt kom en bukett rosor men Karlfeldt verkar inte ha varit intresserad av att erkĂ€nna förhĂ„llandet genom att gifta sig, dĂ€remot tog han det ekonomiska ansvaret. DĂ„ hade han nĂ€mligen trĂ€ffat Aagot Lidforss, född 1876, maka till advokaten Erik Lidforss. Under 1903 verkar de ha inlett ett förhĂ„llande. Hon kĂ€nde till att Karlfeldt gjort Gerda Holmberg med barn och hjĂ€lpte till att hitta en fosterfamilj i Stockholm till Folke. Sommaren 1905 reste Aagot Lidforss till Schweiz för att föda sitt och Karlfeldts barn men förlossningen blev komplicerad och barnet dog vid födseln. Genom olika omstĂ€ndigheter fick Erik Lidforss reda pĂ„ sanningen och Aagot valde att avsluta förhĂ„llandet med Karlfeldt.[16] Bevarade brev visar att Karlfeldt Ă€lskade sin son. PĂ„ grund av sonen var Karlfeldt ocksĂ„ tvungen att hĂ„lla kontakten med Gerda. I de första breven hĂ„ller Karlfeldt distansen, först 1906 börjar han anvĂ€nda du i breven. Möjligtvis hade Karlfeldt inlett ett förhĂ„llande med sjukgymnasten Gerda Wessel, född 1883. Det Ă€r svĂ„rt att veta hur allvarligt det förhĂ„llandet var. 1911 gifte sig Gerda Wessel med konstnĂ€ren Arvid Fougstedt.[17] [redigera] Etablerad poetI och med intrĂ€det i akademien var Karlfeldt etablerad och hans egen ekonomi förbĂ€ttrades stadigt. I slutet av 1904 skaffade sig Karlfeldt en egen lĂ€genhet pĂ„ KarlavĂ€gen 41 dĂ€r han bodde fram till 1909. Sitt ansvar för Gerda Holmberg tog han genom att anstĂ€lla henne som sin hushĂ„llerska en tid innan hon flyttade till sin syster. Uppenbarligen har Ă€ndĂ„ det sexuella förhĂ„llandet med Gerda fortsatt eftersom hon i april 1907 födde ytterligare en pojke, Sune. Karlfeldt ordnade en ettrumslĂ€genhet pĂ„ Ă sögatan Ă„t henne dĂ€r hon bodde med Sune.[18] Karlfeldt hade dĂ„ börjat uppvakta konstnĂ€rinnan Lena Börjeson, dotter till skulptören John Börjeson. De tvĂ„ hade mötts 1898 pĂ„ en middag hos paret Lidforss och trĂ€ffades de följande Ă„ren med lĂ„nga mellanrum. Han uppvaktade henne men hon var dĂ„ inte beredd att gifta sig eftersom hon ville ta hand om sin blinde far. Efter faderns bortgĂ„ng 1910 Ă„terupptogs förhĂ„llandet tills hon fick veta att Karlfeldt hade tvĂ„ barn med sin tidigare hushĂ„llerska. Börjeson ville dĂ„ gifta sig med honom men Karlfeldt förklarade att det inte var möjligt. De tvĂ„ kom att mötas sporadiskt i fortsĂ€ttningen. I ett brev skrivet 1977 förklarade Börjeson. "Han var min första och min stora kĂ€rlek, en sĂ„dan kĂ€rlek kan aldrig dö, likavĂ€l som den Ă€r liktydig med att kunna allting förlĂ„ta."[19] I början av 1913 blev Karlfeldt Svenska Akademiens stĂ€ndige sekreterare nĂ€r han eftertrĂ€dde Carl David af WirsĂ©n. I mars drabbades han av en förkylning som snart övergick i en svĂ„r lunginflammation. Han Ă„terhĂ€mtade sig sĂ„ smĂ„ningom och Karlfeldt och Gerda Holmberg reste tillsammans till ett pensionat i Dala-Floda, den första gĂ„ng de öppet visade sig tillsammans. NĂ€r han Ă„terhĂ€mtade sig efter sjukdomen bestĂ€mde han sig för att det var dags att gifta sig med Gerda. Av nĂ„gon orsak dröjde han med detta. I mars 1915 födde Gerda en dotter, Anna Blanzeflor. Den 19 juni 1916 vigdes Erik Axel Karlfeldt och Gerda Holmberg hemma hos Oskar Hansson, prĂ€st i Katarina församling. För att inte lysningen skulle vĂ€cka uppmĂ€rksamhet hade Karlfeldt tillfĂ€lligt lĂ„tit skriva sig pĂ„ Södermalm.[20] PĂ„ hösten 1916 flyttade hela familjen till en villa pĂ„ Lidingö, Sune fick börja pĂ„ Whitlockska samskolan och Folke pĂ„ lĂ€roverket pĂ„ Ăstermalm. 1917 föddes Ă€nnu en dotter, Ulla. I oktober 1918 flyttade familjen till en femrumslĂ€genhet vid Mosebacke torg 14. PĂ„ hösten publicerades hans diktsamling Flora och Bellona. Ett Ă„r senare ville hans kollegor i Svenska akademien tilldela honom Ă„rets nobelpris i litteratur men Karlfeldt tackade nej till detta. Somrarna tillbringades i Dalarna och 1921 köpte han en stuga med en bit mark och ladugĂ„rd i Sjugareby utanför Leksand. SĂ„nggĂ„rden stod klar för inflyttning i maj 1922. Ăven om de hade kvar en Ă„ttarumslĂ€genhet pĂ„ Ăstermalmsgatan i Stockholm tillbringades alla lov i Dalarna. Karlfeldts inkomster var vid denna tid mycket goda. Hans frĂ€msta inkomst var lönen frĂ„n Svenska Akademien pĂ„ 12 000 kronor om Ă„ret. Anders Zorn hade instiftat Bellmanpriset under förutsĂ€ttning att prissumman pĂ„ 10 000 kronor om Ă„ret skulle gĂ„ till Karlfeldt pĂ„ livstid. Till detta kom ocksĂ„ arvoden och honorar. Den sammanlagda inkomsten 1923 var 35 000 kronor, 1926 32 000 kronor och 1928 40 000 kronor.[21] Andra hĂ€lften av 1920-talet innebar Ă„rliga utrikesresor tillsammans med hustrun, till Köpenhamn, Paris och Italien. Under sommaren 1927 publicerades diktsamlingen Hösthorn som lovordades av kritikerna. Den första upplagan pĂ„ 5 000 exemplar sĂ„lde slut pĂ„ en vecka.[22] Under vĂ„rvintern 1931 drabbades Karlfeldt av bronkit. Han frisknade till men vid pĂ„sken blev han sjuk igen. PĂ„ annandagen verkade han vara pĂ„ bĂ€ttringsvĂ€gen men pĂ„ natten den 8 april drabbades han av kĂ€rlkramp och avled. Begravningsceremonin Ă€gde rum i Storkyrkan den 12 april. Innan ceremonin fördes kistan i en procession frĂ„n ĂstermalmsvĂ€gen till kyrkan. Officianter vid begravningen var Ă€rkebiskop Nathan Söderblom och prosten Oskar Hansson. Följande dag gravsattes kistan pĂ„ FolkĂ€rna kyrkogĂ„rd utanför Krylbo.[23] Efter Karlfeldts död sĂ„lde hans hustru förlagsrĂ€tten till bokförlaget Wahlström & Widstrand för 75 000 kronor. I oktober tilldelades Karlfeldt postumt nobelpriset i litteratur, vars prissumma uppgick till 173 206 kronor. Gerda Holmberg avled 1981. Hon begravdes bredvid Karlfeldt pĂ„ FolkĂ€rna kyrkogĂ„rd. [redigera] Bibliografi
[redigera] Referenser[redigera] Fotnoter
[redigera] Tryckta kÀllor
[redigera] Se Àven[redigera] Externa lÀnkar
|
||||||||||||||||||||
.jpg)
