|
|
VerktygslÄdaAndra sprÄk |
Bertil LundmanBertil Lundman, född 1899 i Malmö, död 1993 i Uppsala, var en svensk antropolog. Lundman skrevs 1921 in vid Uppsala universitet dÀr han avlade en fil kand-examen i botanik, geografi och meteorologi 1925. 1935 avlade han en teol kand-examen. 1945 disputerade han för filosofie doktorsgraden med avhandlingen Dalaallmogens antropologi och frÄn 1947-1970 upprÀtthöll han en docentur i fysisk antropologi.
[redigera] ForskningLundman tillÀmpade med vissa modifikationer den traditionella indelningen av mÀnniskoraserna, men talade redan pÄ 1930-talet om populationer ("folkstockar"), och bestÀmde raserna utifrÄn jÀmförelsevis enhetliga befolkningar i stÀllet för typer som i Àldre antropologi - vilken han beskrev som "nÀrsynt skallmÀtande" - och föregrep pÄ sÄ vis det moderna studiet av mÀnniskan. Heimdal i Uppsala ger 1939 ut en omfattande Ärsbok dÀr Bertil Lundman medverkar pÄ sidorna 26-27: "Det hela torde ligga sÄ till, att de nordiska stammar, som bildade urindoeuropéerna, varit skarpt medvetna om sin psykiska och fysiska överlÀgsenhet och ej tolererat nÄgon uppblandning. (...) Ett inslag av zigenarblod Àven i stark utblandning verkar ofta rent förstörande pÄ individens moraliska (mindre dess intellektuella) halt. (...) Pro primo kan tyvÀrr rashygienen knappast komma mycket lÀngre Àn att den hÄller de vÀrsta graderna av urartning nÄgorlunda tillbaka." Under arbetet med sin doktorsavhandling, som omfattade en antropologisk undersökning av Dalarnas befolkning, ansÄg sig Lundman ha upptÀckt en i Sverige tidigare okÀnd ras med sannolik hÀrstamning frÄn Cro Magnon-kulturen, den sÄ kallade tydalsrasen, uppkallad efter en norsk by, dÀr den tidigare studerats av norska antropologer. I frÄga om yttre rastecken har Lundman i övrigt bland annat konstaterat en skillnad i skallhöjd (ej att förvÀxla med skallÀngd) mellan vÀsteuropeiska (sÄ kallade atlantiska) och östeuropeiska (sÄ kallade kaspiska) populationer. Under slutet av sin karriÀr intresserade sig Lundman för blodgrupperna och gjorde en populationsindelning baserad pÄ blodalleler. Med utgÄngspunkt frÄn redan kÀnt material utredde och beskrev Lundman Sveriges antropologiska förhÄllanden och spÄrade olika typer (utseenden) inom den nutida befolkningen till forntida grupper. Redan före sin stora folktypsundersökning i Dalarna, med enligt egen uppgift över 11000 skallmÀtningar, tyckte han sig konstatera förekomsten av en blond sannolik Cro Magnon-typ (ej att förvÀxla med den ovan nÀmnda mörka tydalsrasen), vilken han kallade "vÀstmanlandstypen", som den tyske antropologen Fritz Paudler tidigare upptÀckt och beskrivit som identisk med den tyska sÄ kallade fÀliska rasen. Viss uppmÀrksamhet vÀcktes av Lundmans omstridda beskrivning av resandefolket ("tattarna") som en blandpopulation av romer och socialt utslagna svenskar. Lundman var kritisk till rasbiologen Herman Lundborg ("entusiastisk men korttÀnkt person utan större vetenskaplig förmÄga") och sin samtida kollega, den amerikanske antropologen Carleton Coon ("förvirrad systematik"). PÄ 1950-började rasbegreppet ifrÄgasÀttas och Lundmans forskning kritiseras av principiella skÀl. Han anses vara den siste svenske antropologen som baserat sin forskning pÄ rasism.[1] PÄ slutet av sin karriÀr ansÄgs han ibland av studenter vara nÄgot av en kuf,[2][3] men hans böcker finns Ànnu pÄ flera bibliotek.[4] [redigera] Bibliografi i urval och kÀllor
[redigera] Referenser[redigera] KÀllorFörutom Lundmans verk i bibliografin ovan har följande verk anvÀnts:
[redigera] Fotnoter
|
