Sök

Absalon studerade teologi och kyrkorätt i Paris, blev redan vid 30 års ålder biskop av Roskilde, och grundade Köpenhamn genom att 1167 anlägga en biskopsborg med kloster vid byn Havn, där en köpstad sedan växte fram. Han samarbetade tätt med kung Valdemar. Bland annat angrep de i samverkan de hedniska venderna och intog 1169 Rügen. År 1177 blev han biskop Eskils efterträdare på ärkebiskopstolen i Lunds stift. Absalons egen "klerk", Saxo Grammaticus, beskriver i sin krönika "Gesta Danorum" (Danernas bedrifter) även Absalons bedrifter i beundrande ordalag.

Sedan Absalon hade tillsatt själländska stormän som länsherrar i Skåneland, krävt att de skåneländska prästerna skulle leva i celibat, samt krävt att allmogen skulle avstå från tio procent av all gröda i skatt till biskopen (så kallat biskopstionde) utbröt ett folkligt uppror i Skåneland. Absalons borg i Sövdesjön anfölls och plundrades, men Absalon lyckades fly oskadd. Absalon lade därefter interdikt över hela Skåneland. Det innebar att kyrkorna inte fick dela ut de heliga sakramenten, samt att ingen skåneländare fick begravas i vigd jord.

Absalon återvände 1181 till Skåneland tillsammans med kung Valdemar och en här för att slå ner det skånska upproret. Efter en rad slag, inte minst det omfattande slaget vid Dysie Bro år 1181 besegrades de skåneländska bondehärerna slutligen i slaget vid Höje å 1182.